Som konstnär har jag genom åren främst arbetat med att utforska akvarellens uttrycksmöjligheter och att utmana dess begränsningar, men i ökande utsträckning prövar jag mig också fram med andra tekniker och njuter av olikheter och kombinationsmöjligheter. Mitt sätt att använda collage/blandteknik ligger nära akvarellens transparenta bilduttryck, medan tempera, gouache och olja vidgar paletten med sina täta, hemlighetsfulla ytor.
Oavsett motiv dras jag till kontraster. I landskapen söker jag mig till den vida slätten och de branta bergssidorna, huset som hukar under berget, den mänskliga närvaron i en överväldigande natur. Jag vill skildra ljuset i mörkret och lugnet efter stormen. Som arkitekt fascineras jag också av stadens formspråk. Under många år har jag tecknat och målat åldrande kvinnor i en respektfull blandning av humor och vemodigt allvar, och ofta finns de med mig som en skör närvaro i storstaden. Även i mina återkommande fågelmotiv blandas lättsamma relationskommentarer med mer abstrakta uttryck för flykt och oro, frihet och skönhet.
Recension signerad Rolf Haglund i Borås Tidning den 7 februari 2018:
Mångsidig skönhet i Anna Törnquists måleri
Göteborgskonstnären och arkitekten Anna Törnquist återvänder nu efter sex år till Flaménska i Borås.
Göteborgskonstnären och arkitekten Anna Törnquist återvänder nu efter sex år till Flaménska i Borås. Sen 50-årsdagen för tio år sen har hennes konst nu alltmer fokus på storstadsmänskors utsatthet, med bagladies som ett sådant återkommande tema, men ofta också i abstraherad form.
Hon är rastlöst aktiv, sedan trettio år som arkitekt med egen firma, specialiserad på mänskligare skolmiljöer, outtröttlig bildlärare med rader av årliga akvarellkurser (bland annat i sin ateljé i österlenska Baskemölla (hon är ordförande i Nordiska akvarellsällskapet). Tillkommer utställningar in- och utomlands, nu inbokade år framöver.
Hennes mångsidiga engagemang påminner mig en smula om Ivar Los i litteraturen, med det egna jaget i utvecklingens tjänst, också i fråga om att granska nuet mot dåets bakgrund, se mönstren och varna för glömskan. Ett av hennes medel är en mångsidig skönhet. Helt klart tillmäter hon konsten en avgörande roll.
Hennes här reproducerade bild av de i Skåne föraktade råkorna är ett slags temabild för utställningen. När vi ger oss ro att verkligen ta till oss hennes budskap kan vi bara instämma i hur de ”lever i ett spänningsfält från relationskommentar till mer abstrakta uttryck för flykt, oro, frihet och skönhet”.
Den gråtonade färgskalan är mustigt varierad och uppmanar till lugn och nytt livsmod. Ju mer vi tränger in i bilden ser vi rikedomen av färg och nyanser, strukturer och tekniker.
Djärvt bearbetade färgytor ger nu plats åt collage och blandtekniker, nu också tempera.
Vi kan vara lyckliga för att hon numer räknar in även Borås och Flaménska i sin lista för återkomster. Vi behöver hennes engagemang och tro på en skönhet trots allt.